Organisation chart
Protokollet från konferensen i Kjells pannrum gav följande vid handen:
Mäklarhuset Lidingöhem
VD: Niclas Jäderbring
Senior Advisor: Kjell Hedblom
Marketing head of chief executive officer: Milko Illic
Sales director: Prästen
Protokollet från konferensen i Kjells pannrum gav följande vid handen:
Bordtennis spelas med racketar klädda i gummi. Detta gummi kan vara extremt strävt eller extremt glatt, beroende på vilken typ av spelare man är. En offensiv spelare väljer strävt gummi med maximal friktion, en feg jävel väljer ett så halt gummi som det bara går. Kjell var inte antingen eller, han var både och. Med en beslutsam rörelse höjde han racket som han dolt under bordet och placerade det på mitt huvud. Och så drog han. Det kladdiga kinesgummit sög sig fast i hårbotten och slet hårstårna med sig från rötterna. Med ett frasande och knastrande hyvlades luggen av huvudet och singlade ner i knät.
Nu får det fan räcka, skrek Kjell. Vi är här för att sälja exklusiva bostader till höginkomsttagare, inte för att stjäla kött. Den som har problem med det ställer sig upp här och nu.
Det började bli sent. Ännu hade inte ett ord yttrats och kontaktlinserna brände som stekt fläsk i mina ögon. Då tog kantorn Milko Illic till orda. Jag har aldrig jobbat som mäklare, sa han. Däremot har jag stulit en hel del kött. Här anser jag mig ha ett anseligt förråd av erfarenheter att ösa ur. Erfaranheter som kanske kan vara Mäklarhuset Lidingöhem till nytta. Prästen tittade på honom med ett milt leende.
Tystnad är bästa tänkbara start för en konferens, sa Kjell. I tystnaden komprimeras rummet av outtalade tankar. Tankar som senare under konferensens gång kan uttalas eller stoppas tillbaka under huden hos den som tänkt dem. Hittills ser denna konferens alltså mycket lovande ut.
Se er omkring, sa Kjell. Vi såg oss omkring. På golvet i hörnet av pannrummet stod en blå oljepanna. I övrigt uppfylldes hela golvytan av ett grönt pingisbord.
Kvinnor ser relationer som kontantkort. De bestämmer efter noggrannt övervägande hur mycket de är beredda att ladda kontantkortet/relationen med. På så vis slipper de obehagliga/oförutsedda utgifter i efterhand. De slipper också ett abonnemang med en månatlig avgift som de inte har någon större användning för.
En sak har jag glömt, sa prästen efter att förhandlingen slutförts. Jag har inte presenterat dig för min sekond Milko Ilic. Han vände sig till den smale som tyst stått kvar vid det lilla fönstret i en postition som fick ljuset att falla över hans ansikte på ett inte särskilt smickrande sätt.
Ibland drömmer jag om att vara någon annan än den jag är. Till exempel en manet. En blåskimrande klump av viljelöst klegg som långsamt flyter med havsströmmarna. Att göra drömmen till verklighet är svårt - men inte omöjligt. Till min hjälp behöver jag en stab av världens främsta kirurger som varsamt opererar ut ben efter ben ur min kropp, tills dess att jag bara är ett slappt hölje. Ett hölje som sedan mjuka händer låter glida ner i ett närbeläget vattendrag, t ex det smala sundet mellan Lidingö och Ropsten. Där ligger jag sedan och låter mig smekas av strömmarna, och ser lidingöborna åka hem till sina lägenheter/radhus/friliggande villor.
Näst efter Gud står prästen, men därefter kommer mäklaren, sa prästen tankfullt. Han smekte struten med bröstsocker jag lagt på bordet framför honom. Sockret skulle han erhålla som sign-on-bonus om han accepterade erbjudandet om att bli medarbetare på Mäklarhuset Lidingöhem. Förhandlingen tog sin början. Nio minuter senare hade vi avtalet klart. Vi skakade hand. Prästen lät en kub bröstsocker krossas mellan sina hudfärgade tänder.
Jag sitter och skriver till Antikrundan, sa prästen. Mitt missnöje med programmet är monumentalt. Framför allt är det programledarnas sätt att fingra på föremålen som upprör. Hur deras långa, vita fingrar tillåts spela över de gamla föremålen som om de vore små, små kvinnor.
Som aktiv mäklare på Lidingö har jag formulerat ett drömscenario. Ett scenario jag försöker ha på näthinnan i mitt dagliga arbete. Så här ser scenariet ut:
Lidingö kyrka är en ganska liten och vit kyrka. Rätt gammal är den också. När jag långsamt närmade mig kyrkan från öster, kände jag starka säljsignaler pumpas ut mot mig från de små bruna fönstren. En lång man stod framför porten. Han hade en svart skinnväska modell större stående vid fötterna. Antagligen innehåll den ett dragspel. Jag bad honom föra mig till sin ledare. Med detta syftade jag på prästen. Prästen är i sin kyrka vad en VD är på ett företag verksamt i det privata näringslivet. Vill man få något gjort ska man tala till huvudet och inte till fötterna. Därför sade jag ingenting till långe mannen under det att vi klev upp för de smuliga trappstegen till tornet. Väskan fick han bära själv.
När man står i begrepp att rekrytera nya medarbetare till sin organisation är det av största vikt att noga överväga var man ska leta. Var finns egentligen den mest kompetenta personalen? Svaret är självklart: I kyrkan. I kyrkan jobbar oerhörda mängder kompetent personal i form av präster, dödgrävare och orgelspelare. Kyrkans affärsidé står sig inte lika stark som den gjorde för några hundra år sedan. Då var kyrkan organisation i yttersta framkant. Så är det inte längre. Men personalen är fortfarande lika kompetent. Därför är troligt att många av dess kompetenta medarbetare skulle kunna överväga en ny karriär som mäklare av bostadsrätter/radhus/fristående villor.
Ibland kommer en känsla över mig. En känsla av att min tillvaro består av till ca 30% besvikelse, 30% avundsjuka och 30% säljfokus. Det är de övriga 10 procenten som är problemet. De 10 procenten skugga. Det är när beräkningarna inte stämmer som man har som mest nytta av en mentor. Alltså ringde jag Kjell för en avstämning. Kjell satt och kollade på Premier League. Southampton-Liverpool. Hans fru och son satt i köket. Det är det som är så jävla bra med att ha en fru från Thailand, sa Kjell. Att de inte tar illa upp när man ber dem att hålla sig i köket när man kollar på Premier League. Avstämningen varade i ca en halvtimme.
Jag har bestämt mig för att ta in en medarbetare i verksamheten. Det är viktigt att denne medarbetare kommer från Lidingö, för att på så vis kunna ge värdefulla ingångar/leads på tänkbara uppdragsgivare på ön. Det är också viktigt att medarbetaren värderar den kunskap jag som senior mäklare kan förmedla istället för lön i reda pengar. Kunskap kan inte mätas i pengar.
Igår hade jag en konferens med min mentor Kjell. Konferensen skedde via telefon. Anldeningen till att vi valde att hålla konferensen över telefon var att Kjell deltog i en bordtennistävling för handikappade i Oxie, ett stycke utanför Malmö. Kjell är inte handikappad, men har på grund av en mild ryggvärk erhållit ett intyg som ger honom rätt att ställa upp i handikapptävlingar. Även en eldriven hiss ner i badkaret har han fått installerad utan kostnad tack vare intyget. Han har demonstrerat den för mig. Han lägger sig naken på en tunn skiva rostfritt stål, och med hjälp av ett reglage sänks han ner i det varma badvattnet. Det såg mycket skönt ut. Självklart var det inte detta ämnet för vår konferens.
Telefonen är en kraftfull kommuniaktionskanal. För mig som mäklare av lägenheter, radhus och fristående villor på Lidingö är det därför viktigt att ha en stratgi för hur jag hanterar telefonen. Min strategi är enkel. När en uppdragsgivare ringer lyfter jag luren och sitter tyst. Jag säger absolut ingenting. Jag bara väntar, låter tystnaden tala. På så sätt tvingar jag uppdragsgivaren att ta första steget och inleda kommunikationen. Jag lockar fram honom ur sin håla/lägenhet/radhus/friliggande villa.
Det är inte ovanligt att personer verksamma inom näringslivet har en mentor. En person som bistår med goda råd, östa ur ett så stort förråd som möjligt av erfarenheter. Min mentor heter Kjell och är bordtennisspelare. Kjell har fått mig att inse att bordtennis är en direkt parallell till mäkleri av lägenheter, radhus och fristående villor.
Ett av de allra starkaste skälen att flytta till Lidingö är närheten till stan. Ett boende på Lidingö en win-win-situation på så vis att du får närheten till stan, samtidigt som din närmiljö präglas av skog vatten och ren luft. Det säger sig självt att ett sådant boende inte är gratis. Samtidigt kan jag som mäklare inte ta ut vilka priser som helst för de objekt jag förmedlar, eller tänkt mig förmedla inom en nära framtid. Allt handlar om att få köpare och säljare att mötas, fast där jag som mäklare står emellan. Vilket jag tar ut en skälig avgift för.
Många tror att en mäklare arbetar med hårda saker/material. Som betong, trä eller tegel. I själva verket är det precis tvärtom. Som mäklare måste jag ha kompetens att hantera de mjukaste delarna av människan, dvs känslorna. Dessa måste jag dagligen hantera. Den svåraste känslan att hantera, enligt mitt sätt att se det, är besvikelse. När du ser tjock, seg besvikelse bubbla ur din uppdragsivares ögon efter en avslutat fastighetsaffär, då måste du vara kompetent som mäklare. Då måste du ta ett kliv fram, lägga en hand på uppdragsgivarens axel, kanske bjuda på en kopp kaffe. Kanske föreslå något trevligt, mer som en vän än bara som mäklare.
Mitt namn är Niklas Jäderbring och jag är mäklare, från och med 2008-04-04 verksam på Lidingö ett stycke utanför Stockholm. Till skillnad från många andra mäklare strävar jag efter en personlig relation till mina uppdragsgivare. Jag är inte bara en mäklare åt dem som anlitar mig, utan även en vän. En vän som man kan lita på. Ta en kopp fika med, gå på bio ihop med eller kanske bara sitta och slappa i soffan tillsammans med en fredagskväll. Jag vill hävda att detta är unikt i mäklarsverige idag. Självklart har vänskapen vissa gränser som inte får överträdas. Jag har till exempel inte för avsikt att inldeda sexuella relationer med dig som uppdragviare, detta är något du som kan ha med dig i bagaget inför vårt första möte. Det första mötet är viktigt, kanske det viktigaste i relationen mäklare och säljare emellan. Därför sker detta alltid hemma hos mig. Detta beror delvis på att jag inte har något externt kontor ännu. Ja, det känns bra att vara igång med det jag gillar bäst: att sälja bostäder åt människor som söker ett större/mindre boende på Lidingö.