Ett livsstilsboende

Tomten, en gräsplätt belägen på ett gärde nedanför en höjd med hyreshus, var obebyggd. Var är huset, frågade jag i egenskap av mäklare. Den korte brast ut i ett gällt skratt.
Ja jävlar, skrek han. Det undrar du va? Han pekade med sin köttiga hand mot ett mörkt hål i marken. Det såg djupt ut och öppningen var kantad av gammal vittrad sten.
Här ser du, fortsatte han. Här ligger en gammal jävla brunn. Den brunnen du ska sälja åt mig för 65 000 per kvadrat din jävel! För så här ligger det till. Folk vill inte bo i hus som är byggda för att bo i längre. Det ska vara gamla stall, mjölkbutiker, skolor, lagerbyggnader fan vet allt vad de vill ha. Förutom hus byggda för att bo i alltså. Därför ska jag nu renovera upp den här äckliga gamla brunnen till något folk kommer slåss om att få köpa.
Jag hade stått tyst under hela utläggningen. Mina läppar kändes torra, det flimrade lätt för ögonen. Livsstilsboende, viskade min hjärna så tyst att jag själv knappt kunde uppfatta det.