Bastu

Ja jävlar, skrek den korte. Fy fan vad bra det blir! Vi stod och tittade ner i brunnen där livsstilsboendet långsamt höll på att växa fram. Brunnen hade delats in i våningar där den nedersta skulle inhysa en bastu. Fy fan vad starkt, fortsatte den korte. En bastu långt nere i underjorden! Det ska dom få betala jävligt dyrt för! Jag mötte hans rökfärgade blick, som trots uppförslutet smällde in i mina ögon med oförminskad kraft.

Pingisspelare i rullstol

Kjell var förbi och visade några medaljer samt en klockradio som han vunnit i en handikappstävling i Bromölla. Rullstolsbundna är enklast att möta, sa han medan han belåtet fingrade på den lilla radion. Man kan spela på två sätt, och i båda fallen är segern given. Antingen lägger man bara bollen kort, och stackarn i rullstolen är helt chanslös. Eller så slår man långa, höga lyror som helt enkelt studsar över den sittande. Lyror som en frisk spelare hade smashat in utan någon som helst pardon. Ja, det är ett skådespel att bevittna!
Han svepte in klockradion i en liten sammetsduk och lät den glida ner i sportväskan på vilken texten "Team Falkenberg" framträdde i gult mot blå botten.

Min andra hud

Min kostym är min borg. Ingenting kan tränga igenom den svagt glänsande ull/akrylblandningen. Den håller min lena säljarkropp i sin konstfodrade famn och filtrerar dånet från världen på andra sidan tyget.

Nattligt besök

Milko Illic väckte mig mitt i natten. Han var grå i ansiktet efter att ha sträckkört från Kosovo med bilen full av ryska kylskåp. Vi kröp upp i soffan och smuttade på varsin kopp sött kaffe. Vi hade inte så mycket att säga. Långt borta hördes Tallinks färjor bröla i dimman.

Att sälja det du älskar

Som mäklare lär du dig älska. Du lär dig älska lägenheter/radhus/fristående villor. I bostadsannonsen tvingas du sedan sälja det du älskar. Med orden som verktyg klär du av det du älskar plagg efter plagg och ställer det hudlöst och blottat inför köparnas lystna blickar. Du beskriver dess fördelar, du förtiger dess nackdelar. Du sockrar, du syltar, du breder på honung. Du tvättar, du smörjer, du lindar in. Du slutar inte förrän lägenheten/radhuset/den friliggande villan står där framför köparna som en nytvättad sköka med blommor i håret.

Hotet från öst

De polska hantverkarna gjorde armhävningar. Förmannen med det släta ansiktet höll takten med en liten stav av elfenben som han med en distinkt rörelse slog mot en bit gipsskiva. Jag stod tyst tills han med hög röst förklarade övningarna avslutade, och lät hantverkarna slå sig till ro med sina treliters colaflaskor.
Det är viktigt att hålla manskapet i trim och slagkraften vid makt, förklarade han. Vi polacker utgör under sommarhalvåret en tredjedel av Lidingös befolkning. Räknar man även in barnflickorna från Baltikum är vi upp i nära hälften. Ändå har vi litet eller inget inflytande över de beslut som tas på ön. Självklart är detta ingen hållbar situation. Därför bygger vi nu upp en polsk milis som med vapen, eller åtminstone verktyg i hand kommer ta kontroll över viktiga funktioner för att hävda vår rätt. Mitt råd till dig som mäklare är därför att noga överväga om du är med oss eller mot oss.

Den helige samlaren

Tittade in till prästen i kyrkan på väg till bygget. Jag hittade honom framme vid koret där han satt och ordnade med sin frimärkssamling. Han hade fyllt dopfunten med ljummet vatten i vilket en knippe kuvert med frimärken låg och badade.
I kyrkans korrespondens finns ansenliga tillgångar för den som har förstånd att klippa sönder kuverten och badda dem i ljummet vatten, sa prästen. Han fångade in ett fuktigt märke med sitt vita pekfinger. Guds vilja är att överföra dessa tillgångar till Mäklarhuset Lidingöhem för att de där ska bidra till mäklarhusets arbete: Att mot rimlig ersättning verka för att människor i övre medelklassen får tak över huvudet.

Sömnsvårigheter.

Jag hade fått så mycket att tänka på efter mötet med den korte att jag inte kunde somna. Istället började jag fundera på min egen begravning. Hur jag med gyllengul hy sänks ner i en kista av lika gyllengul ost. Mina närstående smörjer en sista blick över mitt fridfulla ansikte innan en häll av tjock, doftande ost förseglar kistan. Milko Illic låter kyrkorgeln bröla, och allting känns plötsligt lättare, enklare, rimligare.

Gästarbetarna

Den kortes utläggningar avbröts av en Opel Kadett som bromsade in och parkerade i leran vid tomtgränsen. Det visade sig att bilen rymt inte mindre än sju män i varierande ålder. De klev ur på stela ben. Här kommer grabbarna, skrek den korte och tog sig förvånansvärt snabbt nerför slänten. Han svor och daskade männen i ryggen i upprymd glädje. Kom ner och hälsa mäklaras, ropade han glatt till mig. Han presenterade mig för en man med ett runt, slätt och intetsägande ansikte. Det här är Swavek, sa den korte. Det är han som fixar renoveringen. Han bygger, du säljer.

Ett livsstilsboende

Tomten, en gräsplätt belägen på ett gärde nedanför en höjd med hyreshus, var obebyggd. Var är huset, frågade jag i egenskap av mäklare. Den korte brast ut i ett gällt skratt.
Ja jävlar, skrek han. Det undrar du va? Han pekade med sin köttiga hand mot ett mörkt hål i marken. Det såg djupt ut och öppningen var kantad av gammal vittrad sten.
Här ser du, fortsatte han. Här ligger en gammal jävla brunn. Den brunnen du ska sälja åt mig för 65 000 per kvadrat din jävel! För så här ligger det till. Folk vill inte bo i hus som är byggda för att bo i längre. Det ska vara gamla stall, mjölkbutiker, skolor, lagerbyggnader fan vet allt vad de vill ha. Förutom hus byggda för att bo i alltså. Därför ska jag nu renovera upp den här äckliga gamla brunnen till något folk kommer slåss om att få köpa.
Jag hade stått tyst under hela utläggningen. Mina läppar kändes torra, det flimrade lätt för ögonen. Livsstilsboende, viskade min hjärna så tyst att jag själv knappt kunde uppfatta det.

Den korte säljaren

Ägaren till objektet var en kort man. Han var ingen dvärg, bara väldigt kort. Håret var rött och näsan stack fram som en gäddnos ovanför en uppsättning fylliga läppar. Han hade placerat sig mitt på det obebyggda gärde som utgjorde själva tomten.
Nu jävlar ska vi lura skjortan av svinen, skrek han redan innan våra händer hunnit mötas. Helvete vad stålar det ska bli! Och du ditt as ska få vara med och dela!
Han smällde mig på axeln med sina köttiga labbar.
Bollen var satt i rullning.

En mäklares doft

Hur doftar en mäklare? Vad berättar hans andedräkt när den låter sin last av ulliga säljbudskap sjunka ner i spekulantens febriga medvetande? Vilka aromer stiger upp från mäklarfingrararna när de ivrigt dansar över prospektens glansiga yta? Vilka ångor lyckas slitas sig fria ur blazerns faderliga omfamning?
Jag hade frågorna, men inte ett enda av svaren.

De skalliga mäklarna

Efter att Kjell slitit bort mitt hår med sitt kinesgummi rakar jag hjässan omsorgsfullt varje morgon. Som mäklare är det viktigt att ha en seriös och förtroendeingivande framtoning. I ännu högre grad gäller detta mäklare på Lidingö där stora summor står på spel, och där jag under flera år sett de skalliga mäklarna dra det längsta strået i upphandligsfaserna. Nu är jag en av dem och kan luta mig tillbaka och vänta på att lägenheterna/radhusen/de friliggande villorna rinner in i munnen på mig som kaffegrädde.
Allt detta förklarade jag för Milko Illic som satt sig i soffan mitt emot. De nerdragna persiennerna fick ljuset att dela upp hans ansikte i sektioner, varav somliga kändes mer förtroendeingivande än andra.

Ett säljuppdrag

Toalettpapperet var slut så jag stod och spolade av stjärten i duschen när det ringde på dörren. Milko Illic stod rak i trappuppgången när jag öppnade. Ingen anställd ska behöva se sin chef med naken underkropp, sa han sorgset när han såg mig. Men jag ger dig mitt ord på att du innan året är slut ska kunna torka dig med pannkakor. Han sträckte över en brun mapp: ett undertecknat säljuppdrag på en friliggande villa på Lidingö.