Ford Scorpio

Prästen hämtade upp mig utanför kontoret i sin Ford Scorpio 2.0. Vi gick ett varv runt bilen. Prästen gick igenom utrustningslistan: plyschklädsel, servostyrning, ABS-bromsar, centrallås samt elhissar fram. Prästen slog sig ner bakom ratten. Den som ska vårda en själ måste kunna resa till själens ägare på ett komfortabelt sätt, sa han och startade motorn.

Bastu

Ja jävlar, skrek den korte. Fy fan vad bra det blir! Vi stod och tittade ner i brunnen där livsstilsboendet långsamt höll på att växa fram. Brunnen hade delats in i våningar där den nedersta skulle inhysa en bastu. Fy fan vad starkt, fortsatte den korte. En bastu långt nere i underjorden! Det ska dom få betala jävligt dyrt för! Jag mötte hans rökfärgade blick, som trots uppförslutet smällde in i mina ögon med oförminskad kraft.

Pingisspelare i rullstol

Kjell var förbi och visade några medaljer samt en klockradio som han vunnit i en handikappstävling i Bromölla. Rullstolsbundna är enklast att möta, sa han medan han belåtet fingrade på den lilla radion. Man kan spela på två sätt, och i båda fallen är segern given. Antingen lägger man bara bollen kort, och stackarn i rullstolen är helt chanslös. Eller så slår man långa, höga lyror som helt enkelt studsar över den sittande. Lyror som en frisk spelare hade smashat in utan någon som helst pardon. Ja, det är ett skådespel att bevittna!
Han svepte in klockradion i en liten sammetsduk och lät den glida ner i sportväskan på vilken texten "Team Falkenberg" framträdde i gult mot blå botten.

Min andra hud

Min kostym är min borg. Ingenting kan tränga igenom den svagt glänsande ull/akrylblandningen. Den håller min lena säljarkropp i sin konstfodrade famn och filtrerar dånet från världen på andra sidan tyget.

Nattligt besök

Milko Illic väckte mig mitt i natten. Han var grå i ansiktet efter att ha sträckkört från Kosovo med bilen full av ryska kylskåp. Vi kröp upp i soffan och smuttade på varsin kopp sött kaffe. Vi hade inte så mycket att säga. Långt borta hördes Tallinks färjor bröla i dimman.

Att sälja det du älskar

Som mäklare lär du dig älska. Du lär dig älska lägenheter/radhus/fristående villor. I bostadsannonsen tvingas du sedan sälja det du älskar. Med orden som verktyg klär du av det du älskar plagg efter plagg och ställer det hudlöst och blottat inför köparnas lystna blickar. Du beskriver dess fördelar, du förtiger dess nackdelar. Du sockrar, du syltar, du breder på honung. Du tvättar, du smörjer, du lindar in. Du slutar inte förrän lägenheten/radhuset/den friliggande villan står där framför köparna som en nytvättad sköka med blommor i håret.

Hotet från öst

De polska hantverkarna gjorde armhävningar. Förmannen med det släta ansiktet höll takten med en liten stav av elfenben som han med en distinkt rörelse slog mot en bit gipsskiva. Jag stod tyst tills han med hög röst förklarade övningarna avslutade, och lät hantverkarna slå sig till ro med sina treliters colaflaskor.
Det är viktigt att hålla manskapet i trim och slagkraften vid makt, förklarade han. Vi polacker utgör under sommarhalvåret en tredjedel av Lidingös befolkning. Räknar man även in barnflickorna från Baltikum är vi upp i nära hälften. Ändå har vi litet eller inget inflytande över de beslut som tas på ön. Självklart är detta ingen hållbar situation. Därför bygger vi nu upp en polsk milis som med vapen, eller åtminstone verktyg i hand kommer ta kontroll över viktiga funktioner för att hävda vår rätt. Mitt råd till dig som mäklare är därför att noga överväga om du är med oss eller mot oss.